Mitt debutantporträtt

Nu tänkte jag dela med mig av mitt debutantporträtt, som publicerades i Svensk bokhandels vårkatalog 2 december 2016. Debutantporträtten skrivs av författarna själva och har oftast en personlig prägel. De utgör en väldigt fin möjlighet för debuterande, okända författare att få uppmärksamhet från bokhandlare och andra bokintresserade.

Det finns inget som går upp mot känslan som fyller mig när jag kliver över tröskeln till ett gammalt, orört hus. Tyst och inkännande går jag över det knarrande brädgolvet, blanknött av flera generationers fötter som smugit och tassat, oroligt vankat fram och åter, stampat i ilska och hoppat av glädje. Golvet och väggarna bär på glömda minnen och berättelser från det förgångna, och ibland önskar jag att jag kunde resa tillbaka i tiden för att se vad de har sett, uppleva vad de har bevittnat.

Jag påstår inte att allt var bättre förr. Jag önskar inte på allvar att jag levde i ett annat århundrade. Det hindrar dock inte att jag tar de chanser jag får att kliva in i en annan tid. Jag åker på historiska evenemang och arrangerar en årlig medeltidsdag. Jag driver runt på Skansen, syr historiska kläder och läser historiska romaner.

Mina mest fantastiska tidsresor företar jag inom mig, när jag låter fantasin ta mig långt, långt bort, till platser och människor som med ens kommer mycket nära. Mitt huvud är ständigt fullt av berättelser och livsöden. En del av dem blir aldrig mer än flyktiga fantasier. Annat dröjer sig kvar och antar en allt tydligare form, tills berättelsen får eget liv.

Att det blev just berättelsen om de tre unga prästdöttrarna som jag kom att fördjupa mig i och skriva ner, det kan jag inte riktigt förklara. Men jag minns precis när det första fröet såddes, när den första bilden flimrade förbi. Jag satt i bilen på väg hem från mina kära morföräldrar. Det var mitt i smällkalla vintern och sent på kvällen. Snödrivorna stod höga utmed vägen, och så plötsligt: en låt från bilstereon, med bakgrundsljud av en vinande vind och en kvinna som höll ut på långa, hjärtskärande vokaler som om hon var ensammast i hela världen. Då – poff – var hon bara där, min Inez, som ännu inte hette Inez, och hon var vilse i en mörk och snöig skog och hon ropade ut i natten, en sista gång innan allt hopp skulle vara ute …

Sedan fanns det ingen återvändo. Jag var helt enkelt tvungen att ta reda på hur det gick för henne. Inez och hennes två systrar grep sig fast och ömsom bönade, ömsom krävde att få sina liv berättade.

Det här var under en ganska stillastående och händelsefattig period av mitt liv. Systrarna Dalin och människorna i deras närhet blev snabbt nära vänner och deras tillvaro intresserade mig långt mer än min egen. Efter en flytt och en nystart har jag fått både nya vänner, nytt jobb och nya intressen. Mitt eget liv har därmed blivit betydligt mer spännande. Samtidigt har det stärkt mitt självförtroende så att jag nu vågar släppa berättelsen fri.

Jag öppnar dörren och låter den som vill kliva över tröskeln …

Linnea Dunérs debutantporträtt i Svensk bokhandels vårkatalog.

Att nå läsare

En stor del av arbetet med att ge ut en bok handlar om att marknadsföra och sälja boken. Det är kanske rent av det man lägger mest tid på i långa loppet. Marknadsföringen börjar innan boken ens är utgiven, i mitt fall bl.a. genom den här bloggen och min nya Facebooksida.

Kaffekopp. Foto: Brandon KeimSom egenutgivare är det svårt att nå ut i bruset. I går var jag i Stockholm och träffade tre andra trevliga egenutgivare. Vi satt i två timmar på konditori Vetekatten och spånade kring marknadsföring. Förhoppningsvis kan det leda till något konkret framöver. Hur som helst var det roligt att dela erfarenheter med de här tre, som redan hade gett ut en eller flera böcker på egen hand.

Samma dag lämnade jag in annons och debutantporträtt till Svensk bokhandels vårkatalog. Deras debutantporträtt är en fantastisk möjlighet för just debutanter att få uppmärksamhet från bokhandlare och annat branschfolk (och en del privatpersoner dessutom). Köper man en annons får man som debutant en egen sida i katalogen där man på ett personligt sätt får presentera sig själv och sin bok.

Tidigare debutantporträtt, som jag läste inför att jag skulle skriva mitt eget, var alla väldigt olika. Ingen hjälp där, alltså, mer än insikten att jag var fri att skriva nästan vad jag ville. Jag valde till slut att fokusera på min fascination för gångna tiders människor och berätta om hur det första fröet till min berättelse såddes. Har jag tur väcker det intresse hos någon, i alla fall!