Stöd en egenutgivare – läs en närodlad bok!

Det är ingen hemlighet att jag ger ut mina böcker på eget förlag. Jag är egenutgivare för att jag vill. På så sätt kan jag ha kontroll över hela processen. Jag slipper kompromissa. Dessutom tycker jag att bokutgivning är roligt, nästan lika roligt som själva skrivandet!

Under de år jag varit verksam upplever jag att det har pratats allt mer om egenutgivning. Fler möjligheter har öppnats. Numera kan vi till exempel få in våra titlar på Storytel, vilket tidigare inte var fallet. Selmapriset, som delas ut till egenutgivare, får mer uppmärksamhet. Information om bokutgivning är mer lättillgänglig och föreningen Egenutgivarna får ständigt nya medlemmar. Men på sistone har kallduscharna avlöst varandra.

Nya krav med dålig timing

Under pandemin har många författare haft det svårt, inte minst egenutgivare. Och just under pandemin har stora aktörer i branschen infört nya krav och avgifter, som främst drabbar – ja, du gissade rätt – egenutgivare och mikroförlag. Sedan Axiell Media, som distribuerar e-litteratur, införde en ny årsavgift, går jag back på mina e-böcker. Det känns viktigt att mina böcker finns tillgängliga i flera olika format i flera olika kanaler. Därför fortsätter jag ändå med e-böcker.

Även de fysiska böckerna kommer framöver att dra in mindre pengar. Från och med i höst kräver nämligen Adlibris att de skickas ut via en extern distributör, som tar en viss andel av intäkterna i provision. Även det kravet kommer jag förmodligen att vika mig för, eftersom en stor andel av mina köpare finns på just Adlibris. Men ju mindre jag kan tjäna på mina böcker, desto mer tid måste jag ägna åt annat, mer lönsamt, arbete när jag annars hade kunnat skriva.

Egenutgivare reagerar

I Egenutgivarna, där jag är vice ordförande, har vi skickat ut en debattartikel om problemet till en mängd tidningar. Här nedan kan du läsa ett utdrag. Artikeln i sin helhet finns hos Boktugg, den enda av mottagarna som brydde sig om att publicera skrivelsen.

Den stora fördelen med att handla böcker online istället för i fysisk bokhandel har varit – och borde vara – det obegränsade utbudet. Nu riskerar utbudet att krympa drastiskt när stora företag godtyckligt rationaliserar bort titlar från mindre förlag och egenutgivare.

Hos de små, oberoende förlagen finns den bredaste utgivningen. De ger ut de smala böcker som fyller en lucka men som de större förlagen inte vågar satsa på. Det är där du finner de lokala pärlorna, som inte passar för en rikstäckande lansering men som är högintressanta just där du bor. Där har du också en chans att hitta nästa storstjärna före alla andra. Floran är vildvuxen och en del kanske betraktas som ogräs av somliga, men det ligger i betraktarens öga.

Säkert är att färre titlar kommer att ges ut när det blir svårare och dyrare att sälja böcker, och de som ges ut blir svårare att få tag på. Den där boken om ditt specialintresse som bekostats av en eldsjäl inom ämnet måste beställas direkt från författaren med en hög fraktkostnad. Uppföljaren till den där romanen du tyckte så mycket om kommer aldrig ut, för det lönar sig inte längre för författaren att ge ut den.

Vårt budskap är att du alltid kan be ditt bibliotek eller din bokhandel att ta hem ovanligare böcker, inte minst böcker av författare från din ort. Säkert vill du äta lokalt odlade jordgubbar i sommar. Kanske går du på en spelning med lokala musiker varefter du öppnar en kall öl från ett mikrobryggeri i närheten. Varför inte även ta med dig en lokal bok – eller e-bok – ut i grönskan?

Kvinna som ligger och läser i gräset – kanske en bok av en egenutgivare?
Vad läser du i sommar?

Dags för Fåglarna att flyga!

Om bara en dryg vecka är det dags att knuffa ut fågelunge nummer två ur boet. Min andra bok ska ut i världen och möta läsarna. Jag är lika förväntansfull som förra gången. Det var med, i alla fall nästan, lika omtumlande känslor jag öppnade den första kartongen med nytryckta böcker.

Däremot är jag inte lika nervös över vad läsare och recensenter ska tycka. Det sjunger i isen togs emot så väl av bådadera, och eftersom jag själv är ännu mer nöjd med den här boken vågar jag tro att även den kommer uppskattas. Jag litar på att dess vingar bär.

Nu ser jag allra mest fram emot att låta er återse Inez, Elsa, Gertrud, Ulv och de andra, och introducera er för nya bekantskaper, som Signe, Werner, Kerstin och Björn. Jag längtar efter att få höra era reaktioner på berättelsen och ta del av era tankar och reflektioner.

Så beställ ett exemplar, lämna marken en stund och följ med på en flygtur högt ovan molnen!

Release 9/9

Första månaden med boken

Nu har det gått en månad sedan releasen av Det sjunger i isen och jag kan konstatera att det har gått över förväntan. Tre fjärdedelar av upplagan är redan såld och jag planerar för nytryck. Många läsare har hört av sig och talat om hur svårt det varit att lägga ifrån sig boken och hur mycket de ser fram emot del två. Underbart!

När jag tittar tillbaka på den här månaden tänker jag bl.a. på det här:

Roligast: Att folk faktiskt tycker om min bok, engagerar sig i mina karaktärers öden och vill ha mer.

Finast: Att så många vänner och bekanta intresserar sig för boken och är glada för min skull.

Tråkigast: Att jag inte har haft tid att jobba på del två och tre, trots att jag stundtals är sprickfärdig av inspiration.

Pirrigast: Att bli intervjuad i radio, i studio i direktsändning. Det hade jag inte räknat med! Jag trodde jag skulle få hjärnsläpp och skämma ut mig, men det gick bra.

Knäppast: Att bli igenkänd “på stan”. Var t.ex. på ett event med jobbet och fick höra att “dig har jag sett i tidningen!”

Hemskast: Att jag redan har hittat ett par tryckfel i boken, trots all noggrann korrekturläsning. Sådant händer väl alla, men jag blir lika kall varje gång jag ser en bokstav som är fel.

Jobbigast: Att kånka tunga kartonger för leverans till återförsäljare. Men det är samtidigt roligt att skicka ut sin bok i världen!

Mest triumferande: Att jag har fått så mycket beröm för omslaget. Vid ett tillfälle under processen med omslaget var jag nära att ge upp, då det kändes som om jag aldrig skulle lyckas få till ett både snyggt och rättvisande omslag. Men skam den som ger sig!

Dagen jag väntat på

Det visade sig att det här var dagen som jag väntat på, ja, så länge jag kan minnas faktiskt – dagen då jag får hålla min första bok i handen. De ringde från Schenker på morgonen för att få vägbskrivning och det tog någon sekund för mig att koppla. Leverans. Till Humle förlag. Med lastbil… Jaaaaa!!!

Känslan jag hade under förmiddagen kan bäst beskrivas som när man träffat någon över nätet, börjat få känslor för personen och nu äntligen ska träffas för första gången. Man känner personen – boken – på insidan, men har ännu inte sett den i verkligheten eller upplevt den som en helhet. Förväntan blandas med nervositet och det är svårt att sitta stilla.

En pall full med kartongerSå äntligen kom leveransen – inte ända fram, för min infartsväg är för liten för lastbil – och jag störtade i väg upp till bommen. Som tur var hade jag kommit ihåg att ta med mig en sax och sprättade snabbt upp en av kartongerna på pallen. Min första tanke: “Vad grön den är!” Min andra tanke: “Det ÄR en BOK!” Och jag var faktiskt förvånad över det, för jag hade inte helt kunnat föreställa mig det. (SÅ grön var den inte. Det var skyddspuffarna i genomskinlig plast som hade grön text.)

Nu är jag ganska slut efter att ha släpat hem 34 kartonger à 8,5 kg och burit upp dem på övervåningen. Men jag har min bok, och jag blir inte förvånad om det slutar med att jag sover med den i sängen i natt – trots att det är första dejten…

Om tio dagar är det dags för release och då kan även du hålla ett exemplar av boken! Kom till releasefesten lördag 10/12 kl 13-16 i Vittinge församlingshem, eller beställ den här på min hemsida, så postar jag den på fredagen.

Boken Det sjunger i isen liggande på ett bord bredvid en ljuslykta

Att nå läsare

En stor del av arbetet med att ge ut en bok handlar om att marknadsföra och sälja boken. Det är kanske rent av det man lägger mest tid på i långa loppet. Marknadsföringen börjar innan boken ens är utgiven, i mitt fall bl.a. genom den här bloggen och min nya Facebooksida.

Kaffekopp. Foto: Brandon KeimSom egenutgivare är det svårt att nå ut i bruset. I går var jag i Stockholm och träffade tre andra trevliga egenutgivare. Vi satt i två timmar på konditori Vetekatten och spånade kring marknadsföring. Förhoppningsvis kan det leda till något konkret framöver. Hur som helst var det roligt att dela erfarenheter med de här tre, som redan hade gett ut en eller flera böcker på egen hand.

Samma dag lämnade jag in annons och debutantporträtt till Svensk bokhandels vårkatalog. Deras debutantporträtt är en fantastisk möjlighet för just debutanter att få uppmärksamhet från bokhandlare och annat branschfolk (och en del privatpersoner dessutom). Köper man en annons får man som debutant en egen sida i katalogen där man på ett personligt sätt får presentera sig själv och sin bok.

Tidigare debutantporträtt, som jag läste inför att jag skulle skriva mitt eget, var alla väldigt olika. Ingen hjälp där, alltså, mer än insikten att jag var fri att skriva nästan vad jag ville. Jag valde till slut att fokusera på min fascination för gångna tiders människor och berätta om hur det första fröet till min berättelse såddes. Har jag tur väcker det intresse hos någon, i alla fall!